Barn ska få vara barn om än bara för en liten stund. På ankomstboende finns det inte mycket att göra, varken för de vuxna eller för barnen och därför blir tiden på boendet bara en enda lång väntan. Ovissheten och väntan kan vara frustrerande och det tär på de människor som bor där. Därför behövs det frivilligorganisationer som kan minska oron och stressen i det nya landet genom sin medmänsklighet och närvaro. Det här kan innebära t.ex. att hitta på aktiviteter och bjuda in till den svenska fikatraditionen. Det handlar om att göra en oviss och påfrestande situation mer human och hanterbar för människor i en utsatt situation.
Transit är den första anhalten nyanlända kommer till när de anländer till Sverige och de bor på boendet i ungefär en vecka i väntan på besked. Det är 9 frivilligorganisationer som turas om att besöka de boende under veckans alla dagar. Förutom Röda Korsets Ungdomsförbund är det Rädda Barnen, Amnesty, IM, Frälsningsarmén och en del kyrkor. Alla organisationer delar på en loggbok som förs över hur många barn som deltar vid varje besök, samt en gemensam mail där man utbyter information om boendet, utbildningar och annat som kan vara alla till nytta. Man har också möten 2 ggr/året med alla organisationer, samt 1-2 möten med organisationerna och med Migrationsverkets kontaktperson.
Röda Korsets Ungdomsförbund började besöka boendet 2003 men det var först för 2-3 år sedan som man fick tillgång till ett eget utrymme för aktiviteter, då det på boendet inte finns någon särskild avdelningen för barnen att vistas i under dagen. Man besöker och möter både barn och vuxna, men fokus ligger framförallt på barnen.
Totalt består gruppen av 13 frivilliga, varje gång är man 4 eller 5 aktiva som besöker boendet varje måndag mellan klockan 18-20. Gruppen besöker aldrig boendet om de är färre än 3 personer och då endast om det är erfarna besökare som är med. Antalet boende som deltar med hur många som befinner sig på boendet den aktuella tidpunkten, allt från 20-30 till uppemot 200 personer. Eftersom det är ett korttidsboende så är det i princip alltid nya personer som deltagarna träffar varje gång. Man delar också ut kläder, främst till barnen men även skor och ytterkläder till de vuxna under vintern. Rädda Barnen, i samarbete med IKEA, delar genom migrationsverket personal ut påsar till alla barn mellan 0-18 år, utdelningen sker året runt. Innehållet är beroende på ålder; alltifrån nallar, vällingflaskor, bollar och leksaker.
Nina har varit verksamhetsledare i två år nu och tycker att hon har vuxit in i rollen allteftersom. Hon började själv som deltagare i verksamheten och tror att det är en stor fördel innan man tar på sig rollen som verksamhetsledare. Hon fick en väldigt bra överlämning från den f.d. verksamhetsledaren som hon fortfarande har kontakt med och kan bolla frågor och funderingar med. Som verksamhetsledare är det väldigt många olika arbetsuppgifter att ansvara för. Det är bra att dela ansvaret med någon och i så fall få in den personen i början på terminen. Kan vara svårt att fasa in en person mitt i. Nina får just nu stöd av en deltagare som hon kan dela vissa arbetsuppgifter med.
Det som tagit mycket tid senaste tiden är finansiering. De största utgifterna är resor och fika – Migrationsverket står för muggar, skedar, plastpåsar, te och kaffe medan RKUF står för inköp av fika. I år har man kontaktat Göteborgskex för eventuell sponsring av fika till verksamheten. I och med att Västtrafik ändrat sitt biljettsystem har kostnaderna för resor dubblerats senaste åren. Planen är att försöka få Västtrafik att sponsra biljettkostnader. För pengarna som sparas in på sponsring ska mer roligt aktivitetsmaterial köpas in.
Under senaste tiden har det varit mycket fokus på gruppsammanhållningen, t.ex. har Nina börjat med månadsbrev till de frivilliga – något som är väldigt uppskattat så att alla är uppdaterade om vad som händer i verksamheten. Sedan hade de kreativitetskvällar för att lära känna varandra och spåna på idéer hur man kan förbättra verksamheten. Där kom man bland annat på idén med en aktivitetsansvarig för varje besök. Den är ansvarig för att hålla en aktivitet, t.ex. julpyssel, våffelbak eller någon bollsport. Man har också gjort en aktivitetspärm där man samlat alla aktivitetsidéer.
Man har jobbat en del på vilka kriterier och vilka krav man kan ställa på de frivilliga. Det är just nu obligatoriskt för de frivilliga att delta på RKUF:s ideologiutbildning. Nästa termin ska man börja med att kompisutbildningen ska vara obligatorisk. Då är planen att man ska gå en variant av kompisutbildningen, där man ska anpassa innehållet efter verksamhetens behov.
Det är aldrig svårt att hitta tillräckligt många frivilliga, men ett problem som verksamheten har är att det är svårt att få kontinuitet bland de frivilliga, att man inte stannar i verksamheten hela terminen ut. Det har blivit bättre efter att man införde överenskommelser (kontrakt) där man skriver under på att man går med på det ansvaret och skyldigheter frivilliguppdraget innebär. I uppdraget innebär det att delta minst 2 ggr/månaden Det finns också en stand-by funktion, där man upp till två timmar innan aktiviteten kan bli kontaktad för att täcka in för någon som fått förhinder. Det är inte så ofta som någon skriver upp sig på den funktionen. En idé kan vara att skriva in det i kontraktet.
Introduceringen av nya frivilliga går till så att man först har mailkontakt där de får information och själva uppdraget och verksamheten. Sedan träffas man en timme innan nästa måndagsbesök och sedan är man med under aktiviteten. Man får sedan ett tag på sig att tänka på om uppdraget passar en själv och får därefter bestämma om man vill fortsätta i verksamheten. Man kan inte tacka ja till uppdraget innan man varit med på boendet. Om personen inte passar till uppdraget brukar den känna det själv, det har inte hänt att man har känt att man måste tacka nej till någon frivillig. Oftast är de som söker sig till verksamheten över 18 år. Det finns ingen undre åldersgräns att man måste vara över 18 år men det krävs en personlig mognad och viss förförståelse för att kunna ta in de berättelser och människoöden man möter på boendet. Likadant här så brukar de frivilliga själva känna på sig om de tycker att de passar till uppdraget eller inte. Man har inte haft någon verksamhetsledare under 18 år eller någon deltagare som sedan blivit aktiv i verksamheten, vad man känner till i alla fall.
Det bästa med Transit är mötet med de boende som är otroligt berikande. ”Att dela den där bubblande glädjen med barnen när dupplotornet åter rasar och vi får börja om på nytt och försöker bygga ännu högre”. Att vara en del av Rkuf är att göra skillnad. Det märks särskilt när man träffar aktiva i andra verksamheter, som vid regionträffen eller MOVE. Man känner att man kan göra skillnad för individen och samtidigt på en högre nivå i och med påverkansarbete.
En del nya aktiva är oroliga för att det ska vara spänd stämning eller uppstå bråk på boendet. Men tvärtom så är det allt bra stämning under besöken. Det som kan vara jobbigt är de svåra samtal som man ibland har med de boende. Men det övervägs av den tacksamhet man möts av, barnens glädje och även om man ”är trött efter jobbet och åker direkt till boendet så har jag alltid den där goa känslan och det inre leendet när man kommer hem.”