Det är enkelt.

Konsekvenserna av klimatförändringarna kommer att påverka, och påverkar redan, människor runtom i världen som kommer att lida. Klimatförändringarna kommer särskilt att drabba de mest utsatta människorna. Vi har kapaciteten att agera och därför har vi också ansvaret att göra det.

Klimatförändringarna har, liksom frågan om migration, varit en het potatis i rödakorsrörelsen internationellt. Representanter för rörelsen har frågat sig: ”Ligger det i vårt mandat? Är det vår uppgift att hantera dem? Vi sysslar ju med katastrofrespons, inte förebyggande arbete.”

Som Dede, norsk representant på European Cooperation Meeting sade till mig: ”Att inte arbeta förebyggande och ändra vårt beteende som rörelse är som att torka upp spilld mjölk och sedan fortsätta hälla ut den”.

Dede har helt rätt. Det handlar inte bara om vilken rörelse vi har varit eller är nu, det handlar om vilken rörelse vi vill vara i framtiden. Det handlar om att vara modiga ledare. Det handlar om att titta våra barnbarn i ögonen år 2050 och kunna säga till dem att Röda Korset gjorde vad som stod i vår makt här och nu.

Saker har börjat hända på den internationella nivån och nationella föreningar satsar på att arbeta med de humanitära konsekvenserna av klimatförändringarna. För Röda Korsets Ungdomsförbund har det varit självklart att ta ansvar för en hållbar utveckling i snart tio år.

Nu börjar resten av rörelsen att vakna. Äntligen.